Avstamp

Igår satt jag och Anna och diskuterade hennes arbete med Spökbloggen. Det blev en intressant diskussion som handlade om allt från eventuella teknikproblem till språkutveckling. Känslan efteråt var att hon har tänkt långt framåt, samtidigt som hon vill låta eleverna var med och forma resultatet. Jag bad henne fundera över denna bild:

Alltså den sammanställning som vi tog fram senast i Uppsala och hon lovade att göra det för att strukturera sina tankar.

En annan viktigt diskussion vi hamnade i var det faktum att hon delar ansvaret för årskurs 1 med en kollega. Och tidigare sa Anna att hon tänkt att bloggen ska bli hennes och inte hennes kollegas. Men nu har hon ändrat sig och vill att även hennes kollega ska kunna använda Spökbloggen som ett kommunikationsverktyg. Detta för att alla elever i ettan kommer i kontakt med bloggen hos Anna och då vore det konstigt om inte även hennes kollega kan använda den i sitt klassrum. Jag sa att det låter ju vettigt, men att de två behöver diskutera noga hur de ska organisera arbetet för att båda ska ha koll. Jag väntar med spänning på resultatet av den diskussionen.

Anna hade i veckan helt spontant tagit fram Vadon för att låta eleverna fota sina mattearbeten, för att hon ville se deras reaktion på att få göra detta helt själva. Och första kommentaren var: "får jag verkligen fota själv?" och lyckan lyste i ögonen när eleverna fattade att de var de själva och inte Anna som skulle bestämma bilder och fota. Och i och med detta sa hon att hon själv fick en boost framåt när hon märkte att hon vågade släppa kontrollen lite. Hon sa även att hon kände sig duktig när hon insåg att hon vågade släppa kontrollen pga att hon känner sig relativt säker på hur hon skulle guida eleverna i tekniken och inte var orolig för att misslyckas inför eleverna om tekniken krånglar.

När vi sedan diskuterade hur vi ska gå framåt med bloggen så, kom vi fram till att inget kommer hända i klassrummet innan tidigast vecka 11. Jag sa att jag gärna kommer och stöttar i klassrummet så fort jag inte är uppbokad på annat. Det hon nu ska göra är att konferera med sin kollega och göra en första layout för Spökbloggen.

Vi hamnade även i diskussion angående det faktum att våran skola säger sig jobba mycket med språkutvecklande arbtessätt. Men detta syns inte så mycket om vi ser på det eleverna presterar. I förra veckan hamnade jag i en kort diskussion/reflektion över detta med rektor och en kollega. Vi funderade en del på hur man kan förändra detta arbete och då sa jag spontant att eleverna måste kommunicera mera. Både med varandra och och med andra. Och med det menade jag att de ska kommunicera genom att skapa text eller annan typ av berättande. Jag kunde inte låta bli att då propagera för det som Anna och jag gör med Spökbloggen som ett exempel på hur detta arbete kan utvecklas. Vi får väl se om detta sprider sig som ringar på vattnet.

Energiboost!

Igår hade vi Micke Gunnarsson på besök i skolan. Först träffade han 7or och 8or och sedan alla pedagoger.

Jag vet inte hur man enkelt ska beskriva vad han pratade om. Men samhällsförändring och att tro gott om alla, är en början i alla fall. Och hans angreppssätt är helt fantastiskt. Vi skrattade så tårarna sprutade samtidigt som det uppstod en del tankeställare tex i fråga om hur vi vuxna möter dagens uppkopplade framåtsträvande elever. Jag tror ingen givk därifrån oberörd.

För den som känner att ens arbetsplats behöver en boost framåt rekommenderar jag honom varmt. Läs mer på http://www.mickegunnarsson.com/.

Igår på förmiddagen, började jag leta typsnitt till min resurs. Beslutsångest! Men det ska nog ordna sig.

Ha en bra helg :).

Jingat och klart!

Mitt projekt

Att instruera en kollega

De senaste två veckorna har min elevfria tid i skolan ganska långt gått åt till att handleda pedagoger i olika sammanhang. Just nu är vi inne i en inkörsfas av Unikum (ett verktyg för omdömen och IUP), vilket har medfört att jag och tre kollegor från sjkolans IT-grupp har gått runt i arbetslagen och haft en introduktion av verktyget. Det har gått bra och de flesta pedagoger tycker att det i klängden kommer bli bra med ett system som man för in allting i, istället för att skicka pappersexemplar fram och tillbaka i skolan och hem till eleverna. Men så här i inkörsfasen finns det så klart en del oro innan alla har fattat helt hur man ska skriva och och föra in information. Då har det kännts jätteskönt att kunna säga: Kom till mig, jag har tid på måndag, onsdag och torsdag så kan vi gå igenom det i lugn och ro en gång till. Och med ens märker jag hur nervösa axlar faller ner och slappnar av  =). Känns bra att kunna stötta så. Precis vad jag vill.

Förutom detta med Unikum har jag börjat leda in min kollega Anna i Bloggers underbara värld. Det är hon som kommer vara en del av mitt slutprojekt i IKT A. Eller rättare sagt hon och hennes elever i åk 1. Hon vill starta en blogg där hennes elever ska få möjlighet att skriva som i en konversation med ett spöke som hon sytt upp som ett gosedjur. Hennes tanke är att tröskeln till att våga skriva blir lägre när det är till spöket de riktar sina texter och inte henne eller någon annan vuxen. Hon har stor erfarenhet av skrivträning i de yngsta årskurserna och har funderat mycket på hur hon kan avdramatisera det hela. Alltför många elever vill inte gärna skriva just för att de är rädda att skriva fel eller tycker bara helt enkelt att de inte kan. Men nu hoppas hon att spöket och bloggen ska få eleverna mera engagerade och tanken är att deras spökprojekt ska dokumenteras på bloggen varje vecka. Dokumenteras av en elevgrupp inte av Anna. Och då var jag snabb med att säga att hon från början ska göra ett rullande schema på vilka elever som ska skriva vilken dag, så att alla vet att alla kommer få skriva i tur och ordning.